Ja jag har skrivit om det några gånger men kan inte låta bli att ta det ett varv till!
Dagens tidnings förstasida.
I fredags hamnade en trettonårig flicka framför tåget i Kumla.
Man tror hon tagit sitt liv.
Det har nu visat sig att hon blivit mobbad och trakasserad under lång tid.
Hon hade också drabbats av det växande problemet med näthat.
Detta hade påtalats redan förra året men ingen reagerade!
Den trettonåriga flickan blev offret när ingen ville ta ansvar. Föräldrar och elever vittnar om en skola där alla flyr, där dagarna fylls av lärarlösa håltimmar, där föräldrarna tar sina barn ur skolan. Där kränkningar och våld tillhör vardagen.
Bollen kastas till Skolinspektionen, dit flera personer anmält skolan. Skolinspektionen kastar tillbaka den till Kumla kommun som gör - absolut ingenting.
I sanningens namn skall sägas att det brister i ansvar redan innan barnen börjar skolan.
Man kan inte överlåta allt till skolan.
Håller vi på att få ett kallt och obehagligt samhälle?
Lev väl!
Man blir ledsen när man hör och läser om detta elände. Mobbning är fruktansvärt. Det kan knäcka den starkaste. Tänk då ett barn. Dom tar åt sig som läskpapper. Det är hemskt. Vi alla vet att det förekommer mobbing på arbetsplatser också. Vad lär vi våra barn? när vuxna personer mobbar oxå?? Hemska hemska tanke. Kram
SvaraRaderaFruktansvärt hur det har blivit... Blir så ledsen - hur kan det fortsätta? Polisen tar inte det här med nätmobbing på allvar - räknas som ofredande och då är det inget de lägger energi och tid på. Och den där skolan... varför har inget gjorts? Problemen har ju pågått länge. Såå skrämmande!
SvaraRaderaKram
Den sista meningen du skriver Lennart, är väl tyvärr den bistra sanning vi lever i och värre blir det med all säkerhet. Ett kärlekslöst och kallt samhälle, där människor bara tänker på sig själva. Kram
SvaraRaderaHej Lennart
SvaraRaderaAnsvar från samhället har upphört från vaggan till graven.
Mvh Kjell
Man kan inte heller skylla allt på samhället. Var har föräldrarna varit? Det är väl till Sven och sist föräldrarna som har det yttersta ansvaret. Men så är det tyvärr ingen vill ta sitt ansvar utan är sig själv närmast hela tiden. Men när det gäller barnen måste föräldrarna ställas till svars i slutänden, de bör kolla vad som försiggår i barnens liv och leverne. Tycker vi i alla fall. Kram 3 M
SvaraRaderaNär jag skrev samhället så nämde jag inte föräldrarna för det är i första hand vårt ansvar att fostra barnen till goda medborgare.
SvaraRaderaNär det gäller samhället i övrigt och sjukvården i synnerhet,så är det vassa armbågen man får använda jag talar av egen erfarenhet.
Vi som har kommit upp i 65+ klar oss nog men hur blir det med barnen när de blir 65+ jag fruktar det värsta.
Omtanken om sin nästa var tog den vägen?
Kramiga hälsningar Kjell