Cykeln

har varit min kamrat under många år!

När vi var 8 år gamla cyklade jag och en kompis  från Vånga till Stjärnorp för att titta på utsikten över sjön Roxen från Stjärnorps Slottsruin.

Det gick så bra så vi bestämde oss för att fortsätta till Berg och titta på slussarna.

Väl där så kom vi på, den kanske inte helt vettiga, tanken att fortsätta mot Linköping och ta andra sidan hem. Sagt och gjort så blev det.

Under vägen pallade vi omogna äpplen och drack vatten ut bäckar och vid Kyrkor.
Vi hade varken pengar eller någon förtäring med oss, skulle ju inte vara borta länge.

Vi hade dragit på morgonen och kom inte hem förrän sena kvällen, det blev ju en sträcka på 10 mil!

Gissa om föräldrarna var i upplösningstillstånd när vi äntligen kom hem!

Till skolan och till arbetet var det cykel som gällde, året runt, 5 - 6 km. dagligen under 28 år!

Jag gjorde jag lumpen på I 4 i Linköping som skyttesoldat, transportmedlet var nästan alltid cykel.
Vi cyklade under tjällossningen på Prästtomta skjutfällt, det gick så tungt på grusvägarna att vi fick stå upp och trampa även i utförsbackarna!

Från 1981 cyklade jag Vätternrundan, 30 mil, sex år på raken! 1987 flyttade vi till Stockholm, då blev det inte tid för träning så det blev inga fler rundor.

Jag har under perioden efter militärtjänsten också fått med Irene på cykelturer. Jag var vältränad på den tiden och var nära att ta kål på hustrun, jag fick lugna mig så vi kunde ha sällskap.

Vi tycker båda om  att cykla och verkligen uppleva naturen så vi har gjort några cykelsemestrar!

Mer om dettta senare, i väntan på bilpåställning tänkte jag berätta om några cykelsemestrar, fortsättning följer:

Lev väl!