SAAB

lämnade i måndags in konkursansökan.

Mina tankar går till de anställda.
De har plågats och slitits mellan hopp och förtvivlan i två års tid.

För oss som sitter en bit ifrån har det rätt länge varit lätt att säga: - Lägg ner, ju förr desto bättre.

Jag har dock mycket stor förståelse för de mer närstående, framför allt de anställdas, lojalitet mot företaget. De har greppat varje halmstrå och strimma av ljus om en framtida verksamhet. Det sista som överger människan sägs vara hoppet.

För andra  gången på lika många år fick de nu ett tragiskt besked, för två år sedan nedläggning och nu konkurs. Båda gångerna kom beskeden precis före Jul,  en fruktansvärd situation för de drabbade familjerna.