är en veteranförening. För att kunna väljas in som medlem skall man ha verkat inom arbetarrörelsen och arbetat fackligt centralt i 25 år före pensioneringen. Vi träffas en gång i månaden med sommaruppehåll. På våra möten har vi alltid en gäst som talar om något intressant ämne med efterföljande diskussion. På våren gör vi en heldagsutflyckt till något intressant mål och på vintern åker vi med Ålandsbåt och äter Julbord.
Det är jättetrevligt att träffa gamla kollegor från" intressemotsättningsbranschen" och prata om hur bra det var förr.
I dag hade vi besök av Veli-Pekka från IF Metall. Han berättade om avtalsrörelsen, förberedelser, krav och läget.
Jag tvingades konstatera att det fanns brister i den fackliga samordningen under den förra avtalsrörelsen. Tjänstemännen gjorde upp först och sedan sprang LO-förbunden, kanske inte som yra höns, men definitivt i otakt. I år är det ännu värre. Redan under upptakten så sprack LO-samarbetet och tre förbund sa nej till samordningen vilket är högst olyckligt. Även om vissa tror att de kan nå fördelar av detta så är det helt klart så att alla LO-medlemmar på sikt förlorar på detta. Det är tragiskt att vi inte kan hålla ihop.
Den gamla devisen gäller än: Enade vi stå söndrade vi falla.
"Krossa motståndet" borde vara devisen som specifiserar "Enade vi stå, söndrade vi falla". I början av 1980-talet investerade kapitalisterna i en rejäl dos klasskamp uppifrån.
SvaraRaderaVi borde göra något liknande. varför inte ta ut 5-10% av alla medlemmar i hela LO i strejk? Det kan göras under några veckors period, för då uppnås detta:
1) Stor uppmärksamhet som gör att vi kan hamra in budskapet "den organiserade arbetarklassen tar upp kampen"
2) Vi ger tusentals organiserade arbetare en chans att lära sig konflikt i praktiken utan att
3) slå ut hela samhället, vilket kan undvikas genom att strejken sprids geografiskt mellan olika datum. 80 per i mariestad dag 1, 120 personer i Olofström dag 2, 340 personer i Malmö dag 3 och så vidare. På så vis slipper vi en effekt som slår tillbaka opinionsmässigt mot facket.
40 personer i strejk i en avtalrörelse är ju 700 gånger mer värt som pedagogisk insats för medlemmarna, markering mot motparterna och för uppmärksamhet i medierna än avd det ger i faktisk effekt.
Men, men men. Parallellt med dessa pedagogiska hot-insatser mot motparterna ska ju så klart riktigt kraftfulla varsel läggas så att något som sätter styrka bakom våra krav även genomförs.
4) Vi visar att vi är redo att krossa direktörspatrask.
Det här bör genomföras med en noggrann planering av mediastrategi, flygbladsutdelningar, facklig-politiskt samarbete på grasrotsplan, studiecirkel-verksamhet före och efter strejkerna med mera.
Långsiktigt bör det knytas ihop med kampen för en ny socialistisk ekonomi.