Åsle Tå

har vi läst och hört mycket om, nu var det dags för besök.

Ställplats med bra El, Toa o Wifi.

Karta över området med bevarade backstugor.

--------------------------------------------------------------

Information från Wikipedia:

Backstuga[redigera | redigera wikitext]

Backstuga i Småland, omkring 1925.

Interiör av backstuga. Linnabacken, Torsås socken, Småland 1904.

En backstuga är en liten, enkel stuga belägen på annans mark, bebodd av personer som inte huvudsakligen sysslade med jordbruk. Ordet backstuga betyder att man bor "på bar backe" eftersom man inte ägde marken man bodde på. Ofta låg dessa stugor på allmänningar (jämför med torp), i allmänhet på stenig mark som inte dög att bruka, inte sällan i en skogsbacke. Begreppet är känt sedan början av 1600-talet.

Backstugor beboddes ofta av gamla och/eller fattiga människor. Många tjänstgjorde som "pensionärsbostad" för gamla föräldrar, pensionerade trotjänare eller socknens fattighjon. Dessa personer kallades backstugusittare. En av Sveriges bäst bevarade backstugemiljöer finns i Åsle utanför Falköping.

Backstuga kan även syfta på så kallade "jordstugor", som byggts delvis nedgrävda i marken, enkla bostäder som förekom i södra och sydvästra Sverige, där virket var dyrt.^[1] Backstugan bestod ofta av ett enda rum och var ofta delvis nergrävd och byggd mot en sluttning; den hade tre väggar av brädor, medan den fjärde väggen utgjordes av sluttningens jord. Denna typ av jordstugor förekom i norra Skåne, Blekinge, Halland, större delen av Småland, södra Östergötlandskusten, sydligaste Västergötland och södra Bohuslän.

--------------------------------------------------------

 Kyrkan i Åsle.

Till minne av slaget vid Åsle 1389.

Wikipedia:

------------------------------------------------------------------------------

Slaget vid Åsle[redigera | redigera wikitext]

Slaget vid Åsle
Ägde rum 24 februari 1389 Plats Åsle utanför Falköping Utfall Albrekt av Mecklenburg störtas från den svenska tronen. Albrekt och dennes son Erik tillfångatogs vid slaget.
Stridande
Drottning Margaretas och den svenska adelsoppositionens dansk-svenska trupper.	Kung Albrekt av Mecklenburgs värvade tyska legotrupper.
Befälhavare/ledare
Henrik Parow	Albrekt
Styrka
Högst 1 500 man[1]	Ungefär 1 000 man[1]
Förluster
Åtta riddare, däribland Henrik Parow.[2] Övriga förluster okända.	Tjugo riddare.[2] Övriga förluster okända.

Folkungatiden Sveriges historia 1250-1389
Föregås av Förhistorien Valdemar Birgersson 1250-1275 Slaget vid Herrevadsbro Slaget vid Hova Magnus Ladulås 1275–1290 Tredje folkungaupproret Birger Magnusson 1290–1318 Håtunaleken Freden i Oslo Freden i Helsingborg Nyköpings gästabud Magnus Eriksson 1319-1364 Upproret mot Magnus Eriksson Albrekt av Mecklenburg 1364–1389 Slaget vid Åsle Fortsättning: Sverige under Kalmarunionens tid Redigera

Slaget vid Åsle (även känt som Slaget på Falan) utkämpades mellan Albrekt av Mecklenburgs och Margareta Valdemarsdotters trupper 24 februari 1389 utanför Falköping.

Den 22 mars 1388 blev Margareta utsedd till regent i Sverige. Kung Albrekt svarade med att försäkra sig om stöd från borgarna i Stockholm och begav sig vid sensommaren till Tyskland för att värva trupper för att kunna sätta kraft bakom orden. Under 1388 inledde Margaretas svenska trupper en belägring av fästet Axevalla mellan Skara och Skövde som hölls av en tysk besättning. Margaretas huvudstyrka avtågade så småningom och kvar lämnades en mindre belägringsstyrka under Nils Svarte Skåning för att svälta ut fästets försvarare.

Kung Albrekt återvände till Sverige vid nyårsskiftet 1388–1389. I Tyskland hade kungen värvat krigsvana och beridna trupper, möjligtvis ett tusental man. Landstigningen skedde förmodligen i Kalmar och med sina värvade trupper passerar kungen Rumlaborg utanför Jönköping. När kungens styrkor kommit fram till Axvall fick han veta att en dansk styrka har marscherat uppför Nissastigen och befann sig i jönköpingstrakten. Kungen och hans styrkor vände genast om. Den danska hären bestod av 1 500 man och leddes av mecklenburgaren Henrik Parow.^[3]

Den svenska belägringsstyrkan och den danska styrkan förenades och marscherade norrut. Den 24 februari 1389 möttes styrkorna vid Åsle kyrkby ungefär en mil öster om Falköping. Någon mer detaljerad beskrivning av förloppet under slaget finns inte.

Kung Albrekt, hans son Erik av Mecklenburg, biskopen av Skara Rudolf av Mecklenburg och många riddare blev krigsfångar. Enligt Rimkrönikan dödades 20 tyska och åtta svenska eller danska riddare, bland dem Henrik Parow. Den lybske krönikören Detmar beskriver slaget:

”	Kungen var så ivrig efter kamp och hade så bråttom, att inte alla av hans folk hann att göra sig färdiga. Då det kom till strid, vann han den första drabbningen och rev upp två häravdelningar under två baner. Men hans framgångar varade inte länge. Kungen förlorade fältslaget med alla de herrar och riddare, som var med i striden med undantag av dem som flydde. Särskilt flydde en som hette Gert Snakenburg, vars första riddaredag det var. Han tog 60 riddare med sig som alla flydde och det var den viktigaste anledningen till att slaget blev förlorat.	„
— Linton 1997, s. 106f

När Margareta fick nyheter om slaget befann hon sig i Varberg och beordrade att krigsfångarna skulle föras till Bohus fästning, dit hon själv begav sig. Biskopen av Skara släpptes, andra krigsfångar fick betala för att släppas fria. Kung Albrekt och hans son fängslades fram till 1395 när de släpptes efter att ha undertecknat Lindholmstraktaten.

Av tradition brukar kung Albrekts förlust påstås bero på att de tyska ryttarnas hästar sjönk ned och fastnade i den sanka marken. Det hävdas också att Margaretas trupper anfördes av Erik Kettilsson Puke istället för Henrik Parow. Enligt medeltidshistorikern Lars-Olof Larsson är dessa påståenden påhitt.^[4]

Den 5 juli 1896 restes en minnessten över slaget vid Åsle kyrka.

__________________________________________________________________

Ett tag i går kväll var vi ensamma men sedan kom en bobil till.

I dag skall vi gå husesyn.

Lev väl!